Historien uppsöker nutiden...

Jo, men igår när vi som bäst satt och pluggade i skolan kom det förflutna och slog mig i magen. En tjej från min gamla högstadieklass passerade och jag vet inte vad som hände i min kropp, men plötsligt kunde jag inte fokusera på annat än att vara lack och aggro. Hon går strax efter mina fotspår, igen. Kan jag inte bli av med dem? Vad har de med mitt liv att göra? Hitta egna saker att göra med era liv!

Så jag ursäktade mig och gick ut, tände en cigg, sparkade på husets fasad och ringde min allra bästa storasyster. Tack för att du svarade. Det är svårt att förklara vad muppen från det förflutna gjort för att förtjäna en så enorm reaktion, men djupt verkar det sitta.

Ju längre tiden går, desto mer inser jag att åk5-9 inte precis var de bästa skolåren jag upplevt. Jag tänker inte tjata om hur svårt jag hade det och jag kan inte riktigt påstå att jag var mobbad. Men ju mer jag läser om mobbingfall, detso mer känner jag igen mig. Men jag ser mig inte som ett mobboffer. Jag brydde mig inte. Jag valde att inte lägga enerig åt det hållet. Hela sista året jobbade jag för min egen skull. Jag gick bara till skolan för min egen skull.  Jag skulle få bra betyg så jag kunde söka vilken skola jag ville. Jag visste att det inte var många som hade samma ambitionsnivå som jag, så klarade jag grundskolan skulle allt bli som jag ville.

Och bra blev det, ända tills igår, när förr kom ikapp...

"Lämna det förflutna bakom dig..." Timon och Pumba (ur: Lejonkungen)

Det var bättre förr...

...när man kunde bygga en helt egen ny hypotetisk religion kring snö...
...när man kunde bygga religon som kretsar kring snö, och leva efter den en hel helg!


...när de gamla orkade röra på sig :p Se hur smidigt och graciöst Björnen blåser eld, en kall decemberkväll...
...när pojkarna gjorde tuffa saker istället för att spela dataspel.


...när alla man kramade på befann sig nära och inte som idag, lååååångt borta...
...när alla man ville kramas med fanns tillhands och inte lååååångt borta.

... man kunde ligga i en enda stor hög bara för att...
...när man fick mysa på en solig båtresa med underbar människor!

...lättroat förr. En bild som denna skapade glädje länge, inte som nu då man matas med ironi och liknelser...
...när bilder som denna roade folk i flera veckor!

Helt på låtsas, men ibland är bilden rätt talande. Ibland känner man sig som en utslagen fiskpinne i gul regnjacka...
Nej, bilden har inte hänt på riktigt. Iscensatt sjukvårdsövning. Men ibland känner man sig som en kall utslagen fiskpinne i kycklinggul regnjacka... Problemet är att bota detta tillstånd. Det var lättare förr... I min ungdom var jag bekymmerfri, men nu går det mestadels utför. Jag vet inte. Jag kan ju inte förklara vad som händer i mitt huvud. Men när du kramar mig känner jag mig lugn och harmonisk. Om du bara visste...

Vem ska göra jobbet?

Invånare i Sverige: 8.100.000

Över 65 år: 1.000.000
Kvar att arbeta: 7.100.000

 

Under 18 år: 2.900.000
Kvar att arbeta: 4.200.000

 

På semester: 350.000
Kvar att arbeta: 3.850.000

 

Statligt anställda: 850.000
Kvar att arbeta: 3.000.000

 

I militär tjänst: 550.000
Kvar att arbeta: 2.450.000

 

Kommunalt anställda: 750.000
Kvar att arbeta: 1.700.000

 

Sjukskrivna: 700.000
Kvar att arbeta: 1.000.000

 

Arbetsovilliga: 994.800
Kvar att arbeta: 5.200

 

I fängelse: 5.198
Kvar att arbeta: 2

 

Det är du och jag ? och jag är trött!


Lättat hjärta och 18 dagar kvar

Tänk hur skönt det är att konna lätta sitt hjärta för någon säker person. Extra skönt att kunna prata med den det berör. Lite svårare var det i och med at jag inte kan prata om saker, framför allt inte med folk det faktiskt berör. Inte en stor sak i grund och botten, men det hade kunnat slå så fel. Nu behöver jag inte känna mig elak och dum som inte säger något. Så lättad. Tack för att du finns och lyssnar!

18 dagar kvar till KOLLO!!! Ska bli grymt skönt! Jobbigt på sitt sätt, men det går ju alltid att få besök! Eller brev... Men jag kommer kunna kolla nätet ibland och telefonen kommer ligga på rummet hela dagarna, såvida jag inte är ledig. Jag finns, men bara på låtsas! ;o)

Så, räkna inte med att jag finns, men försök gärna...

Puss och kram

Barn är underbara - Tjuvlyssnat.se

En mamma och pappa ~35 sitter med sina två barn ~2 och ~5. De har nästan ätit klart.
Pojke ~5 (drar i mammans ärm och pekar mot bollhavet): Mamma, jag är klar. Mamma? Får jag bolla?
Mamman: Ja, men vi ska snart gå.
Pojken: Pappa får hämta mig sen.
Mamman: Ja. Skynda så du hinner.
Pojken (springer iväg mot bollhavet men kommer tillbaka efter halva vägen): Mamma, tänk om pappa glömmer mig igen?
Mamman: Igen?
Pappan ser besvärad ut.
Mamman: Är det sant? Har du glömt din egen son här?
När pappan inte svarar så tar mamman barnen och stormar ut. Pappan lommar skamset ut efter en stund.

---

En pappa har varit och betalat och ger en godisklubba till sin dotter ~5 som stått och väntat vid utgången.
Dottern: Hade de bara gröna klubbor?
Pappan: Ja?
Dottern: Men hade de inga rosa klubbor?
Pappan (allvarligt): Nej, till småflickor hade de bara gröna klubbor. Till småpojkar fanns det rosa.
Dottern (besviket): Jaha?
Dottern följer sakta efter pappan ut ur restaurangen.

---

Det är dimmigt. Helt plötsligt hamnar planet i en luftgrop, som varar i några svindlande sekunder. När allt är normalt igen sitter alla passagerare och är smått chockade. En pojke ~6 hoppar snabbt ur sitt säte och springer fram till cockpit-dörren.
Pojken (mycket argt): HUR FAN KÖR DU EGENTLIGEN?!
Ett fniss sprider sig i planet.

---

Flicka ~7: Titta, det är öl!
Flickan pekar på en trave med 6-packsöl.
Mormor: Nej, det är soppa.
Flickan: Nej, det är öl!
Mormor: Nu får du inte umgås med din pappa mer! Det är soppa! Så, vad ska vi ha för godis?
---

En man ~35 sitter med sin son ~6 i ett tvåsitssäte under en tågfärd och svarar på sonens frågor om allt mellan himmel och jord. Då sonen pratar ganska högt, sprider hans spontana observationer av vardagliga ting glädje åt hela vagnen som sitter och tjyvlyssnar. Fadern svarar pedagogiskt om än i lite mer dämpad ton på frågorna innan han i ett försök att blidka sin son räcker över en barnbok som sonen börjar bläddra i.
Sonen (efter ett tag): Pappa jag måste gå på toa.
Pappan: Ja, lägg boken i fickan där så hänger jag med dig.
Sonen (sitter kvar och tittar frågande på boken): Pappa, hur pausar man?

---

En tant ~70 kliver på bussen. Hon spanar in människorna runtomkring, går fram till ett litet barn ~7 och pekar samtidigt på en punkare ~18.
Tanten (halvskriker): Passa dig lilla flicka, om du inte borstar tänderna så äter han upp dig!

Kollosommar, här kommer jag!

Rikgit skönt att ha kollat in ledarna och gården. 28 dagar kvar till sommarens höjdpunkt! Ska bli riktigt skönt att koppla bort världen och hamna på min kollogård lååångt ute i skogen. Då kan jag ta tag i sånt jag verkligen vill. Prata med folk jag vill prata med och inte ha dåligt samvete om jag råkar missa någon. Ska bli skönt, Laddad och klar, Kan åka direkt, om det gick. Ska bara göra klart massa tråkiga saker först. typ skriva tenta och plugga och sånt.. Men efter sommaren hoppas jag vara tillbaka, full av energi!

Helgen och framtiden typ

30 dagar kvar till solen, barnen och äventyren! Okej, men än 30 dagar till barnen, men de vuxna kan klassas som barn rätt ofta. KOLLO! Grymt kul ska det bli. Mysiog gård, underbara människor och förhoppningsvis mest shortsvänligt väder.


Annars vet jag verkligen inte alls vad som ska stå. Att jag blivit förkyld i smyg? Att jag ska jobba imorgon oxå? Att det är tjafs med brorsan igen? Att vi ska ut och hajka per cykel i helgen? Inte vet jag vad jag ska skriva, men nu kan jag ju inte skriva fler konstiga frågor som inte behöver svar, för då kommer snart folk i vita rockar och kramasigsjälvtröja och hämtar mig.

Förresten är jag antagligen inte helt sund. Köpte en tidning idag för nästan 70spänn. Om SPRÅK... Visste du att sydsamiskan är på väg tillbaka? Och att något infödingspråk i Kanada dog med en typ 70årig tant? Nej, för du läser noig normala nyheter och inte mongogrejjer som ingen bryr sig om om de inte är lite unika.

Fast... vem vill vara normal?

Fler smsfrågor till 118100, med svar!

Varför luktar bajs illa?
Att vi uppfattar bajslukt som äcklig är helt enkelt en fråga om överlevnad. Att äta bajs är inte nyttigt, det ör inte bara näringsfattigt utan kan också sprida sjukdomar.



Sen skickade jag fler mer avancerade frågor som jag inte fått svar på. Men kanske innan imorgon!

Bitter, besviken, misslyckad?

Frågar jag mig blir svaret ja, men inte om man ringer till Örebro och behöver prata med en sjukt bra människa. Min lilla gumma, vet inte hur jag skulle klara mig utan. Du får mig alltid att le tillslut. De hjälper mig att se (konstiga) positiva saker. Vad gjorde jag utan dig? Saknar dig så sjukt mycket, men du är ju bara ett samtal bort. Masssssssssssa mysiga varma och kärleksfulla kramar!

Nej, hissen går nog ända upp, men den gungar en del i sidled på vägen. Vet inte alls hur jag tänker eller funderar just nu...



Nu kan man skicka frågor till 118100 via sms. Var ju tvungen att prova, så jag skickade såklart:

"VIlken är meningen med livet?"

Döm om min förvåning när jag faktiskt fick ett riktigt svar, blixtsnabbt. Hur gick det till. Blev nästan rädd. Men svaret löd hur som helst:
"Det finns många olika tankar om meningen med livet, både religiösa och vetenskapliga. Vad du än väljer att tro på gäller det att se på det hela som något positivt och göra det bästa av det."


Sjukt att tekniken kan komma med ett så passande svar. Nu måste jag sova, ska jobba imorgon klockan 8 i Skogås. Sen blir det skiva på kvällen. Får se om det blir ett antikt lakan, flipflops och en krans eller hur det nu blir.

Nicka och le. Saknar dig gumman. Tack för att du finns! Massa kramar

Varit duktig idag?

Vaknade för sent. Fastnade i soffan. Hamnade på Studentpalatset vid halv sex. Gav upp vid kvart över sju. Hade gjort lite i alla fall. Käkade tårta med senior och snackade skit. Åkte hit och hoppades att M skulle komma. Vid halv tolv kom han och typ dissade mig. Han la sig och nu är klockan snart halv två och jag kan fan inte somna. Mongo skola imorgon klockan nio. Orkar inte...

Kul att det är alla hjärtans dag dessutom. Roligt värre. Tänk om någon ändå skulle överraska lila mig. Vore otippat.

Alles gut?

Jahopp... Vad svarar man när folk man typ känner undrar om allt är bra? Jo, huvudet upp och fötterna ner. Svarar man för konstigt måste de göra det obehagliga och fråga djupare. Men svensk som man är håller man minen och låtsas som att allt är bra. Fast det inte är så. Skolan knasar och jag har ingen självdiciplin. Jag vet inte alls vad jag vill med honom och det är massa att göra med scouterna hela tiden. Jag vet inte var jag bor på riktigt och jag har saker överallt.

Men annars är allt bara bra... :)

Sannolik va...

Tage DanielssonSannolikt va, det betyder väl nåt som är likt sanning. Men riktigt lika sant som sanning är det inte om det är sannolikt.
Nu har vi tydligen inte råd med äkta sanningar längre, utan vi får nöja oss med sannolikhetskalkyler. Det är synd det, för dom håller lägre kvalitet än sanningar. Dom är inte lika pålitliga. Dom blir till exempel väldigt olika före och efter.
Jag menar före Harrysburg så var det ju ytterst osannolikt att det som hände i Harrysburg skulle hända, men så fort det hade hänt rakade ju sannolikheten upp till inte mindre än 100 procent så det var nästan sant att det hade hänt.
Men bara nästan sant. Det är det som är så konstigt. Det är som om man menar att det som hände i Harrysburg var så otroligt osannolikt så egentligen har det nog inte hänt.
I själva verket gick ju hela det socialdemokratiska partiet och väntade i över ett halvår på att få veta om det som hände i Harrysburg har hänt eller inte, innan de kunde bestämma sig för om dom ska tycka att kärnkraften är så farlig som den skulle vara om det som har hänt i Harrysburg hade hänt. Nu har dom bestämt sig till sist, och tydligen kommit fram till att det som hände i Harrysburg inte har hänt, men att vi å andra sidan måste ha mycket bättre säkerhetsanordningar så det inte händer här också.
Och man förstår ju att dom har tvekat, för en sån olycka inträffar ju enligt alla sannorlikhetsberäkningar bara en gång på flera tusen år, och då är det ju i varje fall inte troligt att den har hänt redan nu, utan det är väl i så fall mera sannolikt att den har inträffat längre fram. Och då kommer ju saken i ett annat läge. För det kan ju inte vi bedöma nu. Då. Eller...
Sen är det också det att om det som hände i Harrysburg verkligen hände, mot förmodan, så är ju sannolikheten för att det ska hända en gång till, den är ju så oerhört löjligt jätteliten så att på sätt och vis kan man säga att det var nästan bra att det som hände i Harrysburg hände, om det nu gjorde det. För jag menar då kan man ju nästan säkert säja att det inte kommer hända igen.
I varje fall inte i Harrysburg. Och säkert inte samtidigt som förra gången.
Risken för en upprepning är så liten att den är försumbar. Med det manas att den finns inte, fast bara lite.
Nu är ju det här rätt krångligt för gemene man, så egentligen är det väl ingen idé att ha folkomröstning om sånt här. Folk i allmänhet dom tänker förstås på sitt grovhuggna vis att det som hände i Harrysburg verkligen har hänt. Dom tar det som en sanning. Tala alltid sanning, barn, sa våra föräldrar till oss. Det får vi inte säga till våra barn utan vi måste lära dom att alltid tala sannolikt. Att säga sannolikheten, hela sannolikheten och ingenting annat än sannolikheten.
Så att dom inser att det som hände i Harrysburg inte kan hända här, eftersom det inte ens hände där, vilket hade varit mycket mer sannolikt, med tanke på att det var där det hände.
Av: Tage Danielsson

Men allvarligt talat så vet man ju inte riktigt vad sanningen är. Jag har ingen koll på vad min sanning är. Jag kan gissa på vad som sannolikt kommer hända, men sanningen har jag ingen koll på just nu :S

Livet är ju en kul uppfinning, när allt flyter på.  Det är när det inte fluter som man funderar lite på vad Gud hade för plan egentligen. För det är ju inte kul för ensjäle eller andra när man går runt och mår dåligt...

Tack för att ni finns och supportar!

Jag blir så trött

Jag förstår inte varför allt jag gör måste kräva så mycket energi. Jag orkar bara inte vara den som driver och engagerar hela tiden. Nu tänker jag lägga upp fötterna och glida med. Händer något som inte passar mig så skiter jag väl i det. Jag tänker inte under några omständigheter dra hela lasset själv. Är det så det ska vara kan alla dra käpprätt åt helvete. Jag orkar inte med mer sånt.















Puss och kram

ARBEIT!

Jag har lyckats få ett arbete, i och för sig bara jätte kort, typ fem gånger, men ett arbete som genererar pengar!

Så att ser du någon på stan med illgul jacka som delare ut bonaqua med äppelsmak så är det med stor sannolikhet jag och mina kollegor ;o)

Tack Christine! Men jag fattar inte att du inte tog det själv...

Julkalendrar förr och nu

Alltås, när jag var liten av julkalendern lång, minst 30min per avsnitt. Nu är de knappt tio. Det hinner inte hända något ens. All dramatiken ligger i att det är en ständig cliff-hanger.  HELT VÄRDELÖST!

Försöker få tag på någon av de bra julkalendrarna. Går nästan bra. Min mamma hade tydligen köpt Sunes jul, på DVD, så den finns i alla fall att tillgå.

Årets julkalkender verkar lite konstig. Den innehåller alla delar en bra julkalender ska, men samtidigt är det för korta avsnitt. Det tar nästan längre tid att ladda än att se på den på svts hemsida.

Slutsats:
DET VAR BÄTTRE FÖRR!

Julklappsplaner

Vi börjar där man ska, Jag önskar mig
* Gympaskor
* SL-kort
* Garner till att sticka med
* En inne och ute-termometer
* Nya Harry Potter, på svenska
* Block
* Gilmore Girls / Hosue box
* Guitarr Hero!

Men visst är det roligare att göra julklappar än att handla skit som folk ändå bara lägger undan i en garderob. Därför gör jag ljus och stickar halsduk och broderar! Huslig och mysig!

Snart är det jul, måste fortsätta så jag blir klar... :S

Gitarrkungen har anlänt!

Jahapp, nu har jag haft min första kurs med Hultis. Fyra ackord tror jag att det blev. Grymt kul, men jag kommer behöva öva en massa för att ens bli halvbra... Men i alla fall så var det kul. "Känner" typ halva gruppen, dvs fyra av åtta (jag känner nog mig själv oxå i och för sig...). Väldigt kul i alla fall.



Hade första riktiga dagen på nya terminen idag. Läser inriktningen på Universitetet och där är man ju inte riktigt välkommen om man pluggar på LHS har jag förstått. Men det kanske inte gör så mycket, vi har i alla fall varandra. Och att det skulle vara mer konkret på SU är bara bullshit. Det är om inte mindre konkret än på LHS, så det så. Men man kanske har en annan syn om man tittar utifrån på LHS och innefrån på SU. Eller?

Djup filosofi en natt som denna...

Tittade just på "Populärmusik från Vittula". Den är lite tung. Klockan är ett och nu kan jag inte sova. Hur kommer det sig att vissa har ett så svårt liv? Varför klagar jag som har det väldigt bra i förhållande till hur många andra har det?

Jag menar, det finns ju de som har det så mycket värre.  Men ska vi då inte tillåtas att klaga? Ska man låta bli och istället skcka en tanke till de som har det svårare? Jo, det kanske man borde, men kommer vi att göra det? Nej, vi är ganska självupptagna på det sättet. Är det synd om en så är det bara en själv det ska vara fokus på. Är det inte lite så?

Inte alls för att vara kritisk, men så är det i verkligheten. Kanske är det grymt, men hur kan man avgöra vem som har det värst? Går det? Alla har väl något som de gläds åt, eller? Något som är bra eller kul... Vi kanske måste få tcka synd om oss själva för att kunna fungera. Framför allt behöver vi någon som håller med och tycker lika synd om en som man själv gör just då.

Det är först då vi vet att vi är älskade.

Nyare inlägg