Fiskpinnens återkomst

Jo, men igår när vi som bäst satt och pluggade i skolan kom det förflutna och slog mig i magen. En tjej från min gamla högstadieklass passerade och jag vet inte vad som hände i min kropp, men plötsligt kunde jag inte fokusera på annat än att vara lack och aggro. Hon går strax efter mina fotspår, igen. Kan jag inte bli av med dem? Vad har de med mitt liv att göra? Hitta egna saker att göra med era liv!

Så jag ursäktade mig och gick ut, tände en cigg, sparkade på husets fasad och ringde min allra bästa storasyster. Tack för att du svarade. Det är svårt att förklara vad muppen från det förflutna gjort för att förtjäna en så enorm reaktion, men djupt verkar det sitta.

Ju längre tiden går, desto mer inser jag att åk5-9 inte precis var de bästa skolåren jag upplevt. Jag tänker inte tjata om hur svårt jag hade det och jag kan inte riktigt påstå att jag var mobbad. Men ju mer jag läser om mobbingfall, detso mer känner jag igen mig. Men jag ser mig inte som ett mobboffer. Jag brydde mig inte. Jag valde att inte lägga enerig åt det hållet. Hela sista året jobbade jag för min egen skull. Jag gick bara till skolan för min egen skull.  Jag skulle få bra betyg så jag kunde söka vilken skola jag ville. Jag visste att det inte var många som hade samma ambitionsnivå som jag, så klarade jag grundskolan skulle allt bli som jag ville.

Och bra blev det, ända tills igår, när förr kom ikapp...

"Lämna det förflutna bakom dig..." Timon och Pumba (ur: Lejonkungen)