Hösten är här igen...
Jag brukar tycka om hösten. Det är så vackert när träden mer eller mindre står i brand. Det är så många vackra färger och jag brukar bara gå och mysa bland alla nedfallna löv. Det nyckfulla vädret brukade vara charmigt och lite spännande. Äventyret låg i att klä sig rätt redan på morgonen. Och att sen skratta åt alla som blev blöta när regnet kom som utan förvarning. Oftast blev jag minst lika våt som alla andra, men det gjorde inget - det torkar så fort man kommer in.
Den här hösten är annorlunda. Det är kallt ute och motivationen att kliva upp ur sängen för att gå ut i regnet varkar ha försvunnit innan den kommit. Jag stör mig på att träden redan nu har börjat skifta färg. Det är svårt att se de underbara färgerna i det gråa vädret. Jag stör mig på att solens värmande strålar plötsligt, utan minsta förvarning, bytts mot stora iskalla regndroppar.
Hösten var min favorit bland de fyra årstiderna. Jag kan idag inte hävda att det längre är så. Jag saknar sommaren. Den var till stor del inte en riktig sommar. Det var lite för kallt, lite för varmt, lite för blött och lite för torrt. Blir jag aldrig nöjd?
Egentligen är jag nöjd med det mesta. Jag tycker om det mesta. Jo, jag är lycklig. Jag kämpar på med skolan. Jag har mina riktigt bra vänner. Kanske skulle man vilja ha mer tid för de man inte hinner umgås med just nu. Jag styr över mina kvällar. Inget är fast och hugget i sten. Jag styr själv mitt engagemang. Jag är friare än någonsin. :)
Just nu sitter jag och lyssnar på Winnerbäck. Det har blivit lite standard. Han är så bra. Skulle så gärna se honom live snart igen. Det var ett par år sen sist. På Zinken. Det är min hemliga dröm. Berätta det inte för någon.
Man kanske skulle styra upp sin dag lite nu...