Fiskpinnens återkomst

Jag är en mycket stressad människa. Det har gått lite för långt den här gången. Magkatarren kom tillbaka och värre än tidigare. Pillren hjälpte inte så jag bokade tid hos doktorn. För första gången på fem år lyckades jag faktiskt komma till min egen husläkare. Helt otroligt. Och vad sa han då? Inget nytt alls, dvs att jag var på tok för ung för att ha såna här problem (det har de sagt i fyra år nu...) och att jag ska äta piller i en månad. Försvinner inte symptomen på två veckor ska jag höra av mig så bokar han en sån där äckelundersökning. Jag hoppas på att det går över.

Så nu är jag stressad hela tiden. Kan inte varva ner och slappna av helt. Dyker ett orosmoment upp blir det jobbigt, sju gånger jobbigare än det brukar vara. Måste nog börja skära i mina åtaganden igen. Men snart är det inget kvar. Dansen är slut om två veckor, julkursen är redovisad och klar, DS är en gång i månaden, TOIS tar en stund men jag borde egentligen ge det mer tid. Så TOIS borde trappas ner egentligen, om jag ska lyssna på min kropp.

Jag hoppas på att få jobba hela nästa vecka, ska bara se till att må bra nog tills dess. Jag kan glatt meddela att om ni tycker att banankonsumtionen i Sverige är hög är det jag som hjälper upp statistiken. Tre bananer idag, åtminstone två igår och två i förrgår. Imorgon blir det nog ett par till.

Nu ska jag ta en banan till, tänka positiva tankar och försöka sova.

Tjing, tjong
Karamellstång ;)