Fiskpinnens återkomst

... jag är en känslomänniska. Försökte googla utan att få något vettigt resultat som förklarar. Är jag arg blir jag jättearg, är jag ledsen är jag ledsen, besviken, glad osv... Jag vet inte, men de flesta dåliga känslorna går via arg, tilla jag landar lite. Numera går det fortare att landa än tidigare. Mycket hård träning. Det knepiga är att det är svårt att öppna upp och sätta ord på känslorna. De är så många. Orden gör dem inte rätt heller. Eller det gör de nog, men jag är så rädd att säga fel.. Rädd att bli dömd kanske, jag vet inte. Men där tränar jag mycket och sakta går det framåt.

Snart måste jag träna igen. Men jag msåte få skriva av mig lite först. Drog just ett mess. Måste prata med honom om det. Annars exploderar jag snart. Nu väntar jag bara på svar. Jo, det händer mycket just nu. Massor om jag inte ska ta i i underkant. En del bra saker och en del mer... intressanta.. saker. Däremot ska det inte hamna på mig. Jag är oskyldig. Jag vill inte bli bemött på det sättet jag blev bemött igår. Pojkar på styva linan med nonchalant attityd köper jag inte. Inte en chans. Du skapade en situation där jag tvingades till en roll jag inte ville ha. Inte alls. Du är bra egentligen, sjukt bra. Nu ska jag bara ta mig samman och prata med dig om det. Jag vet att det kommer vara svårt, men jag vet oxå att du kommer hjälpa mig på vägen.