Fiskpinnens återkomst

När allt rasar samman. Allt går åt skogen samtidigt... Vad gör man då? När man kommer hem och får skit för att man inte är hemma nog ofta. När man hör av sig stör man och här man inte av sig får man skit då också. Säger man att man inte hinner saker får man skit för det, vilket man naturligtvis får om man inte gör det man lovat. När man oavsett sammanhang anstränger sig till sitt ytteraste och den enda eventuella reaktionen man får bara är egativ - hur hanterar man det då?

När man ligger på och verkligen försöker, när man backar för att lämna utrymme, när man frågar rakt ut, när man lindar in det och man får inget tillbaka. Hur fan gör man då? När det varken går framåt eller bakåt. Jag vill inget hellre. Men ovissheten och rädslan för att få dissen äter upp mig. Allt överanalyseras i brist på riktiga signaler. Jag har gett mig fan på att inte ge upp, det är för bra för att mista. Men det är lite för bra för att vara sant. Ge mig en klar signal - jag följer den. Oavsett om den är bra eller dålig. Jag får finna mig i situationen.

Nej, just nu är allt åt skogen. Less på det mesta. Allt skiter sig. Jag vet verkligen varken ut eller in. Om någon del av mitt liv kunde flyta lite bättre. Jag vill bara dra från stan. Göra något annat ett tag. Vara oansvarig och dra utan att berätta det för någon. Skulle någon ens märka? Skolan skulle tro jag var sjuk. Hemma skulle tro jag sov borta pch borta skulle tro jag sov hemma. Jag skulle kunna vara borta i en vecka utan att någon skulle ifrågasätta. Stjäla en bil, hitta ett körkort i ett flingpaket - sen drar jag. Det vore något. Men det krävs nog en hel massa flingpaket för att hitta ett körkort...